Vykort över gamla torget. I bakgrunden ser vi Rikscity-huset som det såg ut när det var nybyggt.

Vykort över torget. I bakgrunden ser vi Centralhotellet – innan det revs.

Ibland får jag frågan varför vi skyddar hus vi inte skyddar. Alltså hur det kan komma sig att vi i kommunen ena dagen kan tycka att ett hus är värt att bevara och nästa dag tillåta att det rivs. Gör vi inte olika k-märkningar och utpekanden av värdefulla hus i byggnadsordningar med mera för att de husen ska vara kvar? Det enkla svaret är – nej. Vi gör det för att de inte ska råka rivas.

Vi gör det för att vi och andra (jo, kommunen äger ju också en del hus) ska göra medvetna val. Inte först byta fönster, och sedan panel och därefter dörr och – vips! – ha råkat bygga om sin 50-talskåk till en 80-talsvilla.

Vi gör det för att fastighetsägare ska vara stolta över sina hus. Är de inte det, spelar det nämligen inte så stor roll vad vi tycker och beslutar; en fastighetsägare som vill sitt hus illa kan exempelvis bara kallställa det nåt år så mår det inte så bra efteråt. Eller kanske glömma att laga den där vattenskadan eller taket.

Sedan finns det både bra och dåliga skäl till att fina hus rivs. Skulle det vara i vägen för Norrbotniabanan skulle jag gå med på att riva det mesta, och ett fint hus som verkligen inte går att använda men som ger plats för något viktigt, som bostäder eller liknade, kan också – ibland – vara ett bra skäl. Att fastighetsägaren saknar kärlek är inte ett bra skäl. Men huset är ju iallafall lika trasigt.

Visst går det alltid att diskutera var gränsen för vad som är vettigt att renovera går, men det är rätt sällan vi ser en kö av folk som är redo att köpa huset och betala för renoveringen av det.

Men hur skapar vi kärlek då? Förr i tiden jobbade vi så att vi gick ut på stan, såg vilka hus som var fina och skrev upp det i en pärm. När sedan någon ville bygga om sa vi ”nej, du har ju ett fint hus, visste du inte det?”. Det funkade väl sisådär, milt uttyckt.

Nu försöker vi väcka allmänhetens intresse, ex genom stadsvandringar (håll utkik efter Prästbordet/Gammelstan 28 jun!), artiklar i Norran där vi ber om tips på fina hus m.m. Sedan sammanställer vi och skickar ett brev till fastighetsägaren, där vi skriver ”Hej, vi tycker ditt hus är fint!” och talar om vad vi tycker är viktigt för det husets karaktär och vad man kan tänka på. Vi erkänner också att det innebär att vi kommer att ”jäklas” mer när man söker bygglov som inte passar med de värdena. Vi får mycket respons, både på faktaunderlaget men också från folk som är besvikna över att inte ”drabbas”. Sedan justerar vi texten och när det är klart får fastighetsägaren en fin bok om sin stadsdel. Vi delar också ut boken till mäklare mm för att nya köpare ska veta vad de köper. På så sätt försöker vi ligga steget före och redan när man sitter på sportlovet, och tänker på den där ombyggnaden, ska man tänka ”men det var ju nån gubbe på kommun som skrev nåt om huset”.

Ungefär såhär funkar det.

Jag kan lova är att vi kommer att ge rivningslov till ännu fler fina hus. Men också att vi fortsätter att kämpa för kärleken till dem!

/Enar

Läs mer om k-märkning och bidrag här.

Ladda hem byggnadsordningar för Norrböle och Centrala stan här (snart också fiskelägen och därefter Prästbordet)

Läs vad Pernilla på Skellefteå museum skriver här.

Tagged with:
 

4 Responses to Varför låter vi folk riva fina hus?

  1. Carl-Henrik skriver:

    Att byggnader byggs och rivs är naturligt. Allt står inte för evigt, även om det finns vissa undantag (ofta pga väl byggda hus och bra underhåll).

    Men det vi alla kan sträva efter när en bevarandevärd byggnad försvinner är att det som blir ersättaren också har en hög kvalité i sin arkitektur och inte en låda. Ett talande exempel är bilden du använder Enar, där vi ser det gamla Centralhotellet. Enligt mig en vacker byggnad, som tyvärr ersattes med en betydligt mindre vacker brun tegelmassa.

    Ibland är det kanske till och med möjligt att återanvända någon del av den gamla byggnaden i den nya, som exempelvis när ett helt kvarter byggdes om i Kristianstad nyligen och de gamla fasaderna behölls ut mot gatan medan allt innanför byggdes helt om. Självklart kostade det lite extra, men där ansåg de visst att det var värt det.

    Bra skrivet, men ni är väl inte bara gubbar där på kommunen? 😉

  2. Åsa skriver:

    Tack för svaret. Nu är jag faktiskt lite klokare 🙂

    Då jag själv bor i ett ”K-märkt hus” utan vetskap om kategori så kommer jag att höra av mig

    Allt gott

  3. Åsa skriver:

    På kommunens hemsida som hänvisas till här ovanför kan du läsa om olika beteckningar. Eller rättare sagt du förstår att det finns olika beteckningar som Q, q, f, k och alla har olika bestämmelser. Men ingenstans finns det någon förklaring på t ex f. Om man söker på fastighet under kulturmärkning under menyn ”är min fastighet k-märkt” så får du bara fram att det är k-märkt men inte vilken grad eller om det är f eller Q. Det är ju inte alldeles enkelt som fastighetsägare eller som intresserad att bli klok på dessa olika märkningar. En ide vore att faktiskt beskriva vad de olika märkningarna betyder… 🙂 speciellt då man i dagligt tal bara pratar om k-märkt vilket är om jag förstått rätt egentligen är ett lite luddigt begrepp.

    • Enar Nordvik, arkitekt skriver:

      Japp. Men det är en sak att förklara vad det betyder, en annan att förklara vad det innebär. Därför nöjer vi oss nu med att på webben visa vad som är ”k-märkt”, så får man höra av sig så berättar vi mer. På sikt hoppas vi förståss kunna berätta mer direkt. Men detta är vad de fyra vanligaste märkningarna betyder:

      Q = Användning anpassad till bebyggelsens kulturvärden (befintliga byggnader). (tidigare kallat ”kulturreservat”). Sådana områden är avsedda enbart för befintlig, kulturhistorisk bebyggelse. Användningen är fri så länge den inte inkräktar på själva bevarandet eller stör omgivningen. Om visst användningssätt behöver förhindras med hänsyn till omgivningen eller av annat skäl måste bestämmelsen preciseras. Q-användningen medför inte i sig något formellt rivningsförbud, men rivningslov torde i allmänhet kunna vägras med stöd av 8 kap. 16 § PBL. Ersättningsfrågan blir då beroende bl.a. av om fastighetsägaren tecknat avtal eller medgivande gentemot kommunen när Q-bestämmelsen infördes. I de fall en viss användning, t.ex. för bostäder, önskas i hus som skall bevaras skall i stället denna användning anges, kompletterat med rivningsförbud och eventuella skyddsbestämmelser. I allmänhet
      torde denna senare form av reglering vara att föredra genom sin större tydlighet.

      q = Skyddsbestämmelser (befintliga byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig
      eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär). Bestämmelserna får omfatta interiörer och byggnadsdetaljer såväl som viktig växtlighet och konstarbeten. Där så är motiverat kan kraven gälla även visst arbetsförfarande vid underhållsåtgärder på byggnader och anläggningar samt viss skötsel av vegetation. Kan innebära rivnignsförbud. Skyddsbestämmelser och rivningsförbud kan leda till ersättning, om fastighetsägaren härigenom orsakas en ekonomisk skada över en viss gräns.

      k = Varsamhetsbestämmelser (beakta karaktärsdrag på befintliga byggnader), typ tageltak, putsfasad, färg etc.

      f = Bestämmelser om utseende (ny bebyggelse), typ tageltak, putsfasad, färg etc.

Set your Twitter account name in your settings to use the TwitterBar Section.